D-vitamin är ett fettlösligt vitamin som också anses vara ett steroidhormon. Det förekommer i två huvudformer, D2 och D3. Båda formerna ger en förbättrad D-vitaminstatus i kroppen, men det finns en viss skillnad mellan de två och hur de metaboliseras.
Vad är D-vitamin 3?
D3-vitamin, även känt som kolekalciferol, är den form av D-vitamin som djur och människor naturligt producerar när de utsätts för solen. När huden exponeras för solljus bildas en prekursor till D3 genom omättat fett på huden. Denna prekursor är en inaktiv form av vitaminet som absorberas genom huden och tas upp i blodet. Det fortsätter sedan sin transport till lever och njurar för fortsatt syntes för att bilda den aktiva formen som kan användas av kroppen. Solen är därför vår absolut bästa källa till D-vitamin. D3 finns också i mat och då särskilt i fet fisk som lax, sill och makrill, samt D-berikade mejeriprodukter. En viss mängd kan också finnas i kött, fågel och ägg. Animaliskt D3 i kosttillskott kommer oftast från ullfett, men det finns också kosttillskott med D3 utvunnet från lav,
Vad är D-vitamin 2?
D2-vitamin, även känt som ergokalciferol, produceras av vissa växter när de utsätts för UV-ljus på ett liknande sätt som våra kroppar producerar D3 när de utsätts för solen. D2-vitamin finns i svamp som Karl Johan och kantareller. D2 kan även finnas i vissa alger. Vegetabilisk tillskott av D2 utvinns ur svamp.
Skillnaden mellan D2 och D3 i kroppen
De två formerna av D-vitamin har en mycket lik kemisk struktur, med skillnaden att D3 har en extra dubbelbindning och metylgrupp. Den metaboliska vägen för båda formerna av D-vitamin är densamma, oavsett källa. Båda genomgår två hydroxyleringsteg, vilket innebär att en hydroxylgrupp (OH) läggs till molekylen i varje steg. Det första steget sker i levern, där D-vitamin omvandlas till 25-hydroxivitamin D. Det andra hydroxyleringsteget sker i njurarna, där det omvandlas till den biologiskt aktiva formen av D-vitamin, 1,25-dihydroxivitamin D.
Även om D2 och D3 båda effektivt absorberas i blodet och metaboliseras på samma sätt, metaboliserar levern dem på olika sätt. I levern omvandlas D2-vitamin till 25-hydroxivitamin D2 och D3-vitamin till 25-hydroxivitamin D3. Dessa två föreningar är kända som kalcifediol. Kalcifediol är den huvudsakliga cirkulerande formen av D-vitamin, och det är genom att mäta kalcifediolnivåerna i blodet som en individs D-vitaminstatus kan uppskattas (2). Här verkar D2-vitamin ge mindre kalcifediol jämfört med en lika stor mängd D3-vitamin, och studier visar att D3 är mer effektivt än D2 för att höja blodnivåerna av kalcifediol (3)(4).
Varför behöver vi D-vitamin?
D-vitamin är ett oerhört viktigt näringsämne då det är involverat i hundratals kroppsfunktioner. Det är också unikt bland vitaminerna, då det anses vara ett steroidhormon. Några viktiga och välkända funktioner är att D-vitamin bidrar till immunsystemets normala funktion, normalt upptag/utnyttjande av kalcium och fosfor och spelar en roll i celldelningsprocessen. Det bidrar också till att bibehålla normal benstomme, tänder och muskelfunktion. Eftersom vi bara kan bilda D-vitamin via solen under sommaren, får vi vara noga med att resten av året få i oss tillräckliga mängder via kosten och fylla på med tillskott vid behov.
